DigitalJul   Sweden

I dessa tider firar vi helger och högtider mer digitalt

Vi hjälps åt att hålla varandra friska.


Sylvester och Nyår

Text: Inger Lin Söderberg-Lidbeck ©. Obs, upphovsrätt gäller för text och bilder!

Förr i tiden var årshögtiderna ansedda som orakeltider. Amanackor och bondepraktika förmedlade goda råd om hur man ur det närvarande kunde utröna framtiden.

Jul och midsommar var de mest betydelsefulla orakeltiderna. Det var en allmänt spridd uppfattning att så som vädret under midsommarnatt och julenatt visade sig, så skulle också det kommande halvårets väderlek bli. Dessutom kunde man genom att lägga märke till skeenden av mera allmän karaktär också få ett och annat tips om landet riskerade att drabbas av krig och farsoter. Det fanns också möjligheter att utröna hemligheter beträffande kärlek och hälsa på det personliga planet. Knepet var att tolka tecknen rätt och att förstå deras dolda innebörder.

Den stora allmänhet som var bosatt utanför städerna firade inte nyårsafton och nyårsnatt i någon större utsträckning. Sylvesters dag ingick som en av de tolv betydelsefulla dagarna i julens skede vilka räknades mellan julaftonen och trettondedag jul.

Om solen sken Sylvesters dag förebådade det svåra tider för bonden men överflöd för fiskaren. Om stormen ven samma dag antogs sommaren bli perfekt för grödan. Även andra speciella händelser som timade under Sylvesters dag noterades och tolkades i enlighet med tradition och allmänna uppfattningar. Det förekom att kvinnorna spådde i bly eller i kaffesump och att man med oljud och eld drev ondskans makter på flykten inför det nya året. Men nyåret var för de flesta bland landsbygdens befolkning endast julens efterklang.

Eftersom nyåret ingick i julens ödesmättade skede ansåg dock de flesta att nyårsdagens handlingar borde utmärkas av att man allvarligt och med symbolhandlingar visade att man tog ansvar över sitt liv och sin framtid. Liknande regler som gällde juldag borde därför iakttas beträffande nyårsdagen. Detta gällde både i praktiskt och symboliskt hänseende.


Nornan som spinner ödestråden blev en återkommande gestalt i de nationalistiska nyårsmyter som frodades vid förra sekelskiftet. Här syns forntidens ödesgudinna i en modern version avbildad på ett nyårskort från 1900-talets början.

Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Den som ville få Guds ledning inför det nya året beträffande handel och vandel borde gå ut klockan tolv på natten och betrakta månens nyårsny, d.v.s. årets första nymåne. I månens ljus skulle tre psalmbokställen slumpvis uppslås. Dessa tre ställens första verser och tredje rader skulle ge anvisning om vilken inriktning man borde ge sin framtida verksamhet. Verkan av denna handling skulle ge bättre effekt om man lade ett mynt i munnen och höll en brödbit i vänster hand. Denna metod att söka ledning inför det kommande kombinerade både kristen tro och folkliga föreställningar.

Skålandet för framtiden under det nya årets första minuter är en tradition som blev allmänt populär vid sekelskiftet 1900. Tidigare hade man i de breda folklagren vid juletid skålat i öl för förfäder och gudomligheter. Det var bland städernas välsituerade borgerskap som man praktiserade nyårsskålande för framtid och framgång i champagne eller liknande mousserande vin. Eftersom Sylvester var nyårsaftonens namn i almanackan började man att kalla firandet för Sylvesterbal.


Skål för det nya året! Bilden är från tidigt 1900-tal.

Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Under medeltiden hade Sylvester eller Silvester som han då kallades varit ett vördat namn i helgonkalendern. Med tiden blev han också ett namn i vår almanacka på årets sista dag. Silvester var inte särskilt uppmärksammad i gamla tiders nyårsfirande. Detta trots hans agrara anknytning som skyddspatron för husdjur och god skörd.

Silvester var ursprungligen romare men han konverterade till den kristna tron och valdes till påve i januari år 314. Han dog på årets sista dag år 335. Silvester lär ha varit den förste påven som bar tiaran som därefter blivit påvarnas typiska huvudbonad.

Silvester hade i likhet med många andra kristna levt undangömd och förföljd. Legenden berättar att han vann den mäktige kejsaren Konstantin för den kristna läran genom att bota honom från en svår sjukdom. Även kejsarens moder Helena blev frisk genom Silvesters behandling. Detta gjorde kejsaren än mer positivt inställd till kristendomen. Silvester utnämndes av kejsaren till överhuvud för hela kristenheten. Med denna titel följde även stora rikedomar och jordagods.

Bland Silvesters främsta gärningar brukar nämnas hans insatser för att ändra kejsarens badvanor. Enligt legenden badade kejsaren i oskyldigt barnablod för att bevara hälsan. På Silvesters inrådan slutade kejsaren med sådana barbariska vanor.
 

Copyright Inger Söderberg-Lidbeck / Notisa Bildarkivet ©